Ja, jag måste väl....

....skriva här för att visa att jag lever. Jag har verkligen noll tid och inspiration för nånting nu. Jag har börjat jobba igen. 40% bara, och det är ganska lagom. Lillgumman är med pappsen på förmiddagarna. Resterande tid sitter Maia som klistrad på mig. *s* Hon är ju i värsta mammaåldern (8 månader). Och hon blir bara sötare och sötare. Man ser på henne och får nästan ont i hjärtat av kärlek. Så är det för hela familjen. :-) Just nu ligger hon på en madrass här brevid med Felicia och Noa på varsin sida. Hon lider verkligen inte brist på underhållning. ;-)

Jag avslutar med att visa ett foto från julafton, Maia med min bror Micke.



Ha det gott!